*tar mod till mig och pustar ut*(vågar jag öppna ögonen och se sanningen? att erkänna för mig själv?)
*tänker*...*tvekar*...*skriver*..Är det meningen att man ska gå runt och vara rädd? att man inte kan lita på någon? att allt man gör ger stora konsekvenser? att du inte vet om du vill vakna på morgonen? att du inte ens kan lita på dom du älskar? att du känner dig ensam när du egentligen har 100 vänner? att man inte vet om man gör rätt? att man inte vågar chansa? att man inte vet om man borde ge upp eller ej? att du känner dig värdelös? att du känner dig misslyckad vad du än gör? att du inte vågar vara dig själv ibland? att du inte har en framtid? att du inte ens har ett liv? är det meningen att känna allt detta och mycket mer?
jag är så trött.. så himla trött.. jag avskyr mig själv och allt jag gör, allt jag säger..
tror jag behöver hjälp.. för jag känner att jag mer och mer kommer tillbaka till ruta 1. jag var på ruta 10. men dom senaste dagarna så har ja sjunkit mer och mer.. så just nu känner jag att jag är på ruta 3.. jag är rädd. riktigt rädd.. dom är tillbaka och verkar som att dom är här för att stanna denna gång.. NEEEEEEEEEEEJ *skriker så högt jag bara kan inombords* paniken & ångesten stiger. vad ska jag göra? vart ska jag ta vägen? tyvärr kommer jag aldrig hitta svaren på dom frågorna.. jag försökte att drömma mig bort en gång eller.. flera gånger , med hjälp av annat. det slog tillbaka lika fort..aldrig mer..*tänker* jag vill, men ska inte.
trodde aldrig att ja skulle skriva ut sånthär på min blogg. men nu gör jag det. och jag skiter fanimej i vad folk tycker just nu. mitt liv, min blogg. take it or leave it.. I dont fucking care!
och som jag misstänkte. stenen är kvar.. och jag har mer ångest än någonsin..
förlåt..
Det jävla monstret är där för att det lever på varje uns av oro du har. En öppning, en svag punkt, en chans att sänka dig när du mår som bäst, så att du skall bli rädd för att VÅGA må bra. För varje gång du börjar känna att du står på egna ben och sakta trycker ner den gamla SKITEN sex fot ner i jorden, så gör skiten det allt levande gör: sliter, skriker,biter slår för att överleva. Slår undan dina ben, får dig att falla 10 steg bak till noll. Försöker döda den du kan bli. För din Brist på Lycka är det blod som håller de gamla monstren vid liv. Gamla blodkärl fulla med gift. Det pumpar nytt blod varje gång du vågar hoppas, och MENINGEN är att det nya skall in i ditt hjärta, för annars hade du fan ALDRIG kännt det vackra du känner. Stenen kan aldrig sprängas, fanskapet kan bara nötas ner, nötas ner, nötas ner år efter jävla år tills stenen är en liten jävla flisa. Flisan kan sticka till som fan, skära stora jävla ärr, men den kan FAN aldrig mer av sin egen vikt krossa ens hjärta.
SvaraRaderaDet jävla monstret är där för att det lever på varje uns av oro du har. En öppning, en svag punkt, en chans att sänka dig när du mår som bäst, så att du skall bli rädd för att VÅGA må bra. För varje gång du börjar känna att du står på egna ben och sakta trycker ner den gamla SKITEN sex fot ner i jorden, så gör skiten det allt levande gör: sliter, skriker,biter slår för att överleva. Slår undan dina ben, får dig att falla 10 steg bak till noll. Försöker döda den du kan bli. För din Brist på Lycka är det blod som håller de gamla monstren vid liv. Gamla blodkärl fulla med gift. Det pumpar nytt blod varje gång du vågar hoppas, och MENINGEN är att det nya skall in i ditt hjärta, för annars hade du fan ALDRIG kännt det vackra du känner. Stenen kan aldrig sprängas, fanskapet kan bara nötas ner, nötas ner, nötas ner år efter jävla år tills stenen är en liten jävla flisa. Flisan kan sticka till som fan, skära stora jävla ärr, men den kan FAN aldrig mer av sin egen vikt krossa ens hjärta.
SvaraRadera